Vad betyder och hur uttalas trotjänare
Trotjänare uttalas tro|tjän|are.
Trotjänare betyder trogen tjänare sedan många år.
Ordformer och varianter av trotjänare
Singular
- trotjänare
- obestämd grundform
- trotjänares
- obestämd genitiv
- trotjänaren
- bestämd grundform
- trotjänarens
- bestämd genitiv
Plural
- trotjänare
- obestämd grundform
- trotjänares
- obestämd genitiv
- trotjänarna
- bestämd grundform
- trotjänarnas
- bestämd genitiv
Trotjänare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet trotjänare
Kammarjungfrur fick förr som regel sin plats med hjälp av kontakter och rekommendationer, men även annonsering förekom: av en kammarjungfru krävdes kunskap inom klädvård, frisering och även gärna franska och övriga kunskaper hennes arbetsgivare hade. Liksom övriga tjänare hade de inga andra förmåner än vad arbetsgivaren önskade ge dem, men sedvanan gav en kammarjungfru en mer privilegierad ställning än övriga tjänare, och liksom för andra "trotjänare", sågs det som en skyldighet att en gammal kammarjungfru som inte längre kunde arbeta blev omhändertagen av sina förra arbetsgivare, och hon bodde då ofta kvar i deras hus utan att behöva göra mer än att assistera med de arbetsuppgifter hon hade lust till.
På adliga herrgårdar var det vedertagen sedvänja att både pigor och jungfrur fick sina bröllop bekostade av arbetsgivarna, som också höll dem i herrgårdens festrum, en sed som återspeglades i att en adelsdam som var hovfröken också fick sitt bröllop bekostat av sin kungliga arbetsgivare och bröllopet hållet på kungliga slottet. Döttrarna klädde då bruden, och arbetsgivarfamiljen deltog ofta i festligheterna. Detta ingick i den informella välgörenhet som adeln ansågs behöva visa gentemot sitt tjänstefolk och motsvarade det ekonomiska ansvar som kunde tas för åldriga "trotjänare", och gick igen i de övriga fester som en adelsfamilj traditionsenligt brukade hålla för sitt tjänstefolk under olika högtider som midsommar, då de själva deltog i dansen för att illustrera en form av familjärt förhållande inom hushållet. Pigor och drängar var ofta trendsättare på landsbygden under 1800-talet (Nordiska museet/dräkt och mode) och det var vanligt att de var dopvittnen (Demografisk Databas Södra Sverige).
En trotjänare eller trotjänarinna var framförallt förr en hushållsarbetare som stannat länge i samma arbetsgivarfamilj. Ofta räknades trotjänaren eller trotjänarinnan nästan som en familjemedlem, framför allt då de blivit lite äldre och åren gått, och vissa begravdes till och med i gemensam grav med arbetsgivarfamiljen.
