Vad betyder och hur uttalas tidningsägare
Tidningsägare uttalas tid|nings|äg|are.
Ordformer och varianter av tidningsägare
Singular
- tidningsägare
- obestämd grundform
- tidningsägares
- obestämd genitiv
- tidningsägaren
- bestämd grundform
- tidningsägarens
- bestämd genitiv
Plural
- tidningsägare
- obestämd grundform
- tidningsägares
- obestämd genitiv
- tidningsägarna
- bestämd grundform
- tidningsägarnas
- bestämd genitiv
Tidningsägare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tidningsägare
Många tidiga grundare av dagstidningar, inklusive New York Heralds James Gordon Bennett och Aftonbladets Lars Johan Hierta, var både tidningsägare och redaktörer.
Måndagen den 26 juli 1830 kunde Paris borgerlighet i tidningarna läsa om de kungliga påbuden som skulle hindra dem från att nå de mest prestigefyllda ämbetena i landet. I protest vägrade medlemmar av Parisbörsen att låna ut pengar och fabriksägare stängde sina fabriker. Detta fick i sin tur effekten att mängder av fabriksarbetare lämnades att klara sig själva på gatan utan möjligheter till försörjning. På grund av den begynnande industriella revolutionens samhällsomvälvningar hade situationen för Frankrikes arbetarklass nått ett explosivt stadium och arbetslösheten var sedan sommaren 1829 hög. Därför började även Paris arbetare att gå ut på gatorna och protestera. Medan flera tidningar lades ner i enlighet med den nya lagen lovade andra tidningsägare att inte hörsamma den nyinförda presscensuren. När så ordningsmakten samma kväll slog till mot en tryckpress möttes de av en uppretad folkmassa som ropade slagord mot kungahuset.
