Troende Synonymer Betyder Uttal

• gudfruktig

Hur används ordet troende

1. En mer cynisk tolkning är att det är först när vi fått en ny grupp av troende att demonisera och peka finger åt – nämligen muslimer – som bilden av de frikyrkliga dårarna redigeras. (källa)
2. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)
3. Den judiska liturgin består av böner och recitationer beskrivna i siddur, en judisk bönebok vars namn kan härledas från ordet seder som betyder just ordning. Siddur innehåller de dagliga bönerna och böner för många särskilda tillfällen, med förklaringar hur recitationen ska gå till. Eftersom vissa gudstjänstmoment kräver att ett visst minsta antal troende är närvarande (minjan) finns också anvisningar för vilka böner som kan läsas enskilt. Större delen av den judiska liturgin sjungs och många synagogor har en särskild försångare, hazzan. (källa)
4. Inom Romersk-katolska kyrkan har man sedan högmedeltiden en formell procedur för att erkänna någon som helgon. Man skiljer till exempel mellan beatifikation (saligförklaring) och kanonisation (helgonförklaring). Det första steget i en helgonförklaringsprocess är att kyrkan förklarar kandidaten som vördnadsvärd, vilket betyder att en grundlig undersökning genomförts av kyrkan för att se om det finns och i så fall bekräfta så kallade "heroiska dygder". När detta är gjort behövs ett vetenskapligt undersökt och bekräftat mirakel i kandidatens namn, för att vederbörande skall kunna saligförklaras av kyrkan. Efter detta krävs ytterligare att ett mirakel i den saligförklarades namn har skett och på samma sätt blivit undersökt och bevisat för, att vederbörande skall kunna helgonförklaras av påven i Rom. Vördnadsvärd innebär att det är tillåtet för de troende inom en provins eller ett stift att vörda kandidaten det handlar om. Före dessa steg genomförs rigorösa utredningar om personens liv. Det tar oftast många år, ibland decennier eller rentav sekler innan någon blir beatificerad/saligförklarad eller kanoniserad/helgonförklarad. Undantag existerar dock, se till exempel Moder Teresa. (källa)
5. Interdikt, kyrkostraff i den kanoniska rätten som förbjuder troende att delta i gudstjänsten och undfå sakramenten. (källa)
6. En julotta är den gudstjänst som hålls tidigt på juldagsmorgonen till minne av Jesu födelse. I Svenska kyrkan har denna gudstjänst länge varit den dominerande julgudstjänsten, men har på senare tid tappat mark till julbönen och julnattsmässan på julafton. Tillsammans med adventsgudstjänsterna är julottan dagen då kyrkorna får besök av många som annars inte brukar gå i kyrkan eller inte är aktiva eller troende kristna. (källa)
7. Den fullkomliga försakelsen av all jordisk egendom, äktenskap och köttätande ålåg inte hela församlingen, utan endast några få, de fullkomliga (perfecti). Bland perfecti upptogs man genom det för katarerna mest egendomliga bruket av deras enda sakrament, consolamentum, andedopet – dop, konfirmation, prästvigning och (om det mottogs på dödsbädden) sista smörjelsen i en enda ritual genom handpåläggning av de närvarande perfecti. Både män och kvinnor kunde ta emot andedopet.. Efter consolamentum tog de avstånd från alla materiella ägodelar och levde ett mycket enkelt och andligt liv och avstod från att äta kött. Som prästvigda kunde de resa omkring två och två och ge andlig tröst till lokalbefolkningen, alltid på det lokala språket och inte som den katolska kyrkan på latin, eller förmedla andedop. Många tog detta dop på dödsbädden på grund av den kraftigt förändrade livsföring det innebar. Andra försatte sig efter att de andedöpts i endura, det vill säga de svälte sig till döds (en av katolikernas huvudanklagelser mot katarerna). Bland perfecti var katarernas kringvandrande apostlar bärarna av hela rörelsen. De var vandrarpredikanter. Den stora massan, de troende (credentes), kunde i det yttre förbli i sina yrken och i katolska kyrkan, bara de sökte sin andliga vård hos sina apostlar. (källa)
8. Vissa religiösa samfund utövar aktiv missionsverksamhet för att omvända personer med annan tro. Ett annat ord för att aktivt locka anhängare från annat samfund är proselytering. Detta förekommer i någon omfattning mellan alla världsreligionerna. Begreppet används även om de protestantiska frikyrkor som i huvudsak vuxit genom att värva medlemmar från andra protestantiska frikyrkor istället för genom omvändelse av icke troende. (källa)