Uteslutande Synonymer Betyder Uttal

• endast
• enkom

Hur används ordet uteslutande

1. Men för det stora flertalet av diktens män har ej konsten denna allt uppslukande makt. De flesta poeter hava flera hjärtblad än poesiens, och tillvaron är för dem ej blott material för nyskapelse, för dikter och skådespel, men intressant i och för sig, som en spännande kamp att utkämpa för den praktiska deltagaren eller en spännande rebus att tyda för begrundaren. För Strindberg har livet haft båda dessa eggelser. Det var en tid, då han framför allt var agitator på torget och hans konst ett alltid passionerat, ej sällan bullersamt och smaklöst inlägg i "världsförbättrarbråket". Det har senare kommit en annan tid, då han framför allt vill vara forskare eller kanske snarare "vetenskaplig upptäckare" – yrket är vanskligt nog – och då de vetenskapliga hypotesernas berusning blivit hans ingivelse. Så gott som aldrig var han uteslutande artist, ensamt ledd av konstnärligt skaparbehov, nästan alltid i första hand undrare, frågare, motsägare, teoretiker. (källa)
2. Ursprungligen var abbot en hederstitel, som ursprungligen gavs åt varje äldre munk, men från 400-talet användes den uteslutande på klostrens föreståndare. Abboten hade rätt att kräva ovillkorlig lydnad av de övriga munkarna på klostret. Till en början fanns det inget krav att abbotarna skulle vara prästvigda vilket ändrades på 500-talet. I och med det sjunde ekumeniska mötet i Nicæa år 787 fick abboten rättighet att tilldela munkarna lägre prästerlig ordination, men de stod fortfarande själva i lydnadsförhållande till stiftets biskop. (källa)
3. Till garnisonens förstärkande i sådana svenska garnisonsorter, där den varit för svag för ändamålet, har förr garnisonskommenderingar ur de indelta trupperna utgått, så länge dessa fanns i tillräcklig styrka. Trupper, uteslutande avsedda för garnisonstjänst, s.k. garnisonstrupper, bildas, vanligen endast under krigstid, av det till fältbruk minst lämpliga manskapet. (källa)
4. Förr användes uteslutande klockor av murverk eller betong, nedsänkta i marken, men senare användes mest kar av järnplåt, byggda halvt om halvt ovan jord. Klockan, som består av järnplåt, neddoppar i klockkaret. Då klockan är tom vilar dess underkant på botten av klockkaret. Vid mindre klockor är klockan utförd i ett stycke, vid större i flera delar, så kallade lyft. Klockor med en rymd av ända till 400 000 kubikmeter finns utförda med 6 lyft. Då gasen leds in i en sådan så kallad teleskopisk klocka, lyfts först den inre delen. När den är uppe, griper den ringformiga rännan, fickan, på dess undre kant i en motsvarande ring på det andra lyftets övre kant, varefter det andra lyftet börjar gå i höjden och så vidare. Tätningen mellan de olika lyften åstadkoms genom det vatten, som medföres i lyftens fickor. För att klockan skall lyfta sig jämnt över hela omkretsen, måste den styras med rullar, som ligger an mot ledarställningen. Från början var det vanligt att bygga in klockorna i hus, då man fruktade att vätskespärren skulle frysa vid kyla, men sedan effektiva uppvärmningsanordningar togs fram användes vanligen öppna klockor, det vill säga ej inbyggda. Två inbyggda gasklockor, ritade av Ferdinand Boberg, finns vid Stockholms gasverk men är ej i drift. (källa)
5. Matematiker accepterade Platons övertygelse att geometrin uteslutande skulle använda sig av passare och en ograderad linjal och aldrig någon form av mätverktyg, gradskiva eller något annat verktyg som man förknippade med praktiskt hantverk. Detta maxim gjorde att man fördjupade sig i konstruktioner med passare och linjal och dess tre klassiska konstruktionsproblem: kubens fördubbling, vinkelns tredelning och cirkelns kvadratur. De bevisades omöjliga i dessa konstruktioner först på 1800-talet. Aristoteles skrev en traktat om metodisk argumentation i deduktiva bevis, en metodlära som förblev oförändrad ända fram till 1800-talet. (källa)
6. Geparden är ganska specialiserad vad gäller byte. Den jagar mest antiloper, men kan i sällsynta fall även fälla zebror. I östra Afrika jagar den nästan uteslutande Thomsongasell, Grantgasell och impala. Vanligen är bytet inte tyngre än 60 kg. Vid brist på föda jagas även harar, kaniner och fåglar. (källa)
7. Vanliga getingar bygger sina bon antingen under jord eller som bollformat tuggat papper som till exempel kan hänga under tak eller under trädgrenar. Bålgetingarnas bon är väldigt stora och grovt byggda med många synliga ingångshål. Jordgeting är inte en art, utan det namn som används för getingar som oavsett art byggt sitt bo under jord. Flera arter gör det mer eller mindre regelbundet, i Sverige vanlig geting, tysk geting (som båda även bygger bo ovan jord) och rödbandad geting som så gott som uteslutande bygger under jord. (källa)
8. Norsk getost, brunost, är mesost med getmjölk. Osten är helt utan hål och konsistensen är ganska hård, men ostskivorna smälter i munnen. Brunosten säljs oftast som fyrkantiga block. Den smakar inte get så utpräglat som den franska varianten, och äts nästan uteslutande som smörgåspålägg. Smaken är, för att vara ost, mycket söt. (källa)
9. Glidflygplan är roderstyrda luftfartyg som har en begränsad segelflygförmåga. Gravitationen driver dem nedåt-framåt, medan lyftkraft för att hålla dem flygande samtidigt genereras. De delas in i två typer, enkla glidflygplan och lastglidflygplan. Det är skillnad på glidflygplan och segelflygplan och inom flyget skiljer man dessa kategorier åt. Glidflygplan kan inte användas för längre sträckflygningar utom möjligen i bergsmiljö med sammanhängande kraftig uppvindsområden på grund av sämre glidtal (prestanda). Därför används nästan uteslutande segelflygplan som kan nyttja termik för att vinna höjd. Glidflygplan finns och används mera av historiska föreningar eller av historiska skäl. Glidflygplan tillverkas knappast längre. (källa)
10. Ordningen djurlöss har traditionellt brukat uppdelas i två underordningar, Fågellöss (Mallophaga) och Äkta löss (Anoplura). Främsta skillnaden är att fågellössen har bitande mundelar, medan de äkta lössen har sugande mundelar. De engelska namnen "chewing lice" respektive "sucking lice" syftar på det. Mallophagerna lever mest på fåglar, men vissa arter förekommer på däggdjur. De livnär sig mest på hudavfall, fjädrar och hår, men vissa arter gnager i huden och kan suga blod. Anoplurerna lever endast på däggdjur och är uteslutande blodsugare. I äldre litteratur räknas Mallophaga och Anoplura ofta som två skilda ordningar. (källa)