Sed Synonymer Betyder Uttal

• bruk
• kutym
• praxis
• sedvänja
• tradition
• vana

Hur används ordet sed

1. Redan i bröllopsdikter från 1700-talets början gör bröllopsdikter anspelningar på käpp och krycka i sin text. Louise Hagberg gjorde 1915 en studie av käpp och kryckepresenter i Nordiska museets ägo, och seden han spåras i hela landet. I Vemdalen i Härjedalen var det sed att skicka lysningskäppar som vandrade från det ena brudparet till det andra. (källa)
2. Lit de parade: Likvakan har sedan länge avtagit men går idag att se spår av i de moderna sederna kring bortgången. Att likvakan såsom katolskt fenomen kvarstår är tydlig i exempel på fenomenet "Lit de parade" vilket från franska kan översättas som "paradsäng". För seden gäller samma grundliga principer som för likvakan men är i stort exklusiv för offentlig personer såsom e.x. påvar, presidenter eller kändisar och är ovanligt förekommande i skandinavien eftersom dessa konverterat under reformationen. Kistan som vanligtvis är öppen placeras i en allmän byggnad och kan pågå från en dag till en vecka. I Ryssland ingick politiska ledare såsom Vladimir Lenin och Joseph Stalin i seden som tog plats på Röda torget i Moskva. 2013 anhölls lit de parade för SydAfrikas demokratiskt förstvalde president Nelson Mandela som betraktades av tusentals besökare inför jordfästningen. (källa)
3. Moral (av latinets adjektiv moralis, "det som rör sederna") är en kvalitativ egenskap i en handling, i ett beteende, eller hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Det kan också betyda förståelsen inför vad som ärätt och fel. Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter. Sådana regler och principer studeras särskilt i etiken. (källa)
4. Seden att klä hemmet med levande träd och kvistar är mycket gammal och tjänade till att skydda hemmet mot alla sorters onda makter och väsen. Det förekom långt tillbaka att man reste så kallade julstänger utanför bondgårdarna eller placerade en gran på vardera sidan om ytterdörren. (källa)
5. Nattfrieri var en nordeuropeisk sed där unga män nattetid, särskilt på lördags- och söndagnätter, kollektivt uppvaktade traktens ogifta unga kvinnor. Det var alltså en institutionaliserad form av frieri som förekom på landet i hela Sverige under 1800-talet, och som varade ända in på 1900-talet i Värmland, Dalarna och Norrland. (källa)
6. Star Clusters, SEDS Messier pages. (källa)
7. Det finns inte något direkt påbud i Nya Testamentet att Jesu lärjungar ska leva i celibat. Synen på sexualitet inom den tidiga judiska kristendomen var ganska positiv. Jesus själv talar inte någonstans fördömande om kroppen i Nya Testamentet. Petrus var gift, Jesus botade hans svärmor (Matt. 8:14) och det hade även andra apostlar och församlingsmedlemmar varit, till exempel paren Andronikos och Junia (Rom. 16:7) som var högt ansedda bland apostlarna, Ananias och Sapfeira (Ap 5:1), Aphia och Filemon (Filem. 1:1), Paulus personliga vänner, Aquila och Priscilla (Rom16:3), som var Paulus medarbetare. Eftersom det var sed inom det judiska samhället att gifta sig tidigt så var mycket troligt att apostlarna var alla gifta. (källa)
8. Denna sed förmodas ha varit urgammal hos åtminstone de germanska folken, och enligt en legend ska själve Oden ha ingått fostbrödraskap genom blodsblandning med Loke. Liknande seder förekommer också hos andra folk, till exempel nämner Herodotos att en sådan sed förekommer hos skyterna. I Sverige kom det rituella fostbrödraskapet med blodsblandningen att ses som hedniskt efter kristendomens införande, och dog därför efter hand ut som ritual. (källa)
9. Som regel kläs altaret av på skärtorsdagskvällen, direkt efter avslutad mässa, vilket innebär att alla ljus, blommor, vaser och dukar bärs bort. Detta symboliserar att Jesus Kristus var bar och utblottad denna natt. Den gudstjänstfirande församlingen kan be Psaltaren 22:19, "de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder.". Seden att klä av altaret hålls i hävd särskilt inom Romersk-katolska kyrkan, svenska kyrkan samt inom de ortodoxa kyrkorna. I den ortodoxa kyrkan benämns avklädandet anamphiasis. (källa)
10. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. På Ersta diakoni infördes på 1870-talet med förebild från Kaiserwerths diakonianstalt i Tyskland en adventsgran. Granen hade 28 ljus, av vilka sju ljus, ett för varje dag i veckan tändes varje adventssöndag. Seden fick stor spridning i landet, och från denna tradition utvecklades en sed, dels med en ljusstake med sju ljus, ett för varje dag i veckan, och en med fyra ljus, ett för varje söndag i advent. Denna blev vanlig i Sverige under 1920- och 1930-talen. I Sverige är många adventsljusstakar tillverkade av lackerad stålplåt och kan pyntas med fönsterlav eller närbesläktade renlavar (ofta felaktigt kallade mossa eller vitmossa som är en annan växt) och eventuellt småpynt, till exempel tomtar, kottar, bär och flugsvampar. Ljusen är i Sverige vanligen vita, men även röda förekommer. Adventstidens liturgiska färg är lila eller blå, och det är en vanlig färg på flera av adventsljusen bland troende, ofta i kombination med ett vitt, rött eller rosa ljus för jul. I de flesta västerländska kulturerna har adventsljusstaken formen av en krans och kallas då vanligen adventskrans. Det finns även adventskransar med fler ljus än fyra, som används inom vissa religioner. (källa)